It's getting real close

and I am scared shitless.
Fy på fredag bäär det iväg till Sthlm. Nu ska det springas i lera och kärr. Tio helvetes kilometer. Varför går jag med på sådant här?
Tjurruset då alltså. Crazy crazy.
Jag e skit skraj!

Madderfacking kräjzy

Fy fan sören alltså. Tjurruset om en vecka. Det är ett helt galet lopp på 10 km i värsta värsta tänkbara terrängen. Fram tills nu har jag tyckt att det ska bli skitkul. Nu är jag bara asskraj och fryser häcken av mig. Springa 4 km i ett kärr...wunderschön!
Varför anmäler jag mig till såna här lopp. Har aldrig i hela mitt liv kutat en mil så lördag den 16 oktober blir min minstople. Helt madderfacking crazy.
men när jag kommer hit på banan, är det tänkt att jag ska stanna då? Confused!
Vill ni veta mer om galenskaperna kan ni läsa om det här. Annars skit i det. Finns ett härligt bildspel från förra året. Chips o dippa till och din kväll är fulländad. It's a promise you know.
Man får se loppet som en helkroppsinpackning i lera, i rörelse och i svett och annan dynga.
Synd bara att jag inte kan springa med kamera.
Så imorgon kanske det är på sin plats att ta en liten löprunda på en kilometer eller tre.
Uppladning börjar.

Idag bär jag sorgeband

Jag har således blivit fett lurad på att se Robyn idag! Så lycklig jag var när jag fick biljetterna i Juli. Mina tankar har ockuperats och jag har övat in alla låtarna.
Blir det nån konsert idag tro? IKKE!
Så idag sörjer jag. Inga biljetter finns att få. Jag dör inombords.
Robyn är den största artist för mig. Fy fan för det. Men man trampar inte på mig på det här viset. Så nu ska jag trampa tillbaks. Man ska lära sig att inte mucka med Nellan!

P.G.A orsak ingen frulle idag

Det blåser fett motvind i mitt liv. Förlorat min bästis, blivit blåst på världens bästa artist biljetter ja och nu regnar det. Snart rinner bägaren över alltså.
Den utlovade indianssommaren lyser med sin frånvaro. I och med regn så orkar jag inte ta mig till Espresso House för frulle. Ligger hellre här, under täcket och lyssnar på filmfarbrorn. Jag är hemligt förälskad i honom. Jo jag vet han är en dryge Arne men vad fan.
Är du känslig för svordomar så ska du genast upphöra att läsa min blogg. Jag svär och jag skäms över det.
Idag ska jag äta lunch med finaste Lotta. Hon har sjukt god smak. Hon tycker ju att jag är en solstråle.
Ikea hägrar dessutom. Måste trycla i mig en burk lugnande innan ba.
Vänner och ovänner...have it nice!

Styv kuling och blåst som bara den

Inget nytt på västfronten. Har inte fått ett enda livstecken från min vän andra sidan Atlanten. Nu är hon bara dryg och självupptagen kärring. Så det så.
Suttit i rättsalen hela dagen. Inte för att jag på någe vis är kriminell utan för att jag utför en samhällsplikt. Nämndeman. Man ser och man får höra de mest löjliga ursäkterna till grova brott.
Köpte för länge länge sedan biljetter till Robyns konsert på fredag i Köpenhamn. Ett oseriöst företag. De svarar inte på mail och det går inte att nå dem per telefon. Jo jag tackar. Jag är så blåst på dem. Handla aldrig aldrig från EUROTEAM.NET. De suger balle. Fett mycket balle. Robyn är för mig som Madonna för andra. Besvikelsen är så enorm så det liknar ingenting. Så blåst jag är på dessa. Så lack jag är. Så synd det är om mig sen då.
Trösten är att jag läser en sjukt rolig bok. Man får glädja sig åt det lilla här i livet. Denna stora kalla värld där vi blåser skallen av varandra utan betänkligheter.
Tack för mej.
HEJ.
(sorry Anders Timell, var tvungen att sno din fras)

Helt odramatiskt blev jag av med min bästis

Babette min bästis tröttnade min torra humor och försvann över Atlanten. Hon bestämde sig för att tydligt markera med ett helt stort fett hav emellan.
För inte valde hon väl att leva ihop med sina käresta över mig? Det måste, det bara måste ha vart min sugigt torra humor som fick henne att dra.
Jag följde henne till Kastrup, vi fikade innan precis som vi alltid gjort. Sen sa hon, jag måste gå nu. Oki sa jag.
Ha det bra. Vi hörs.
Hon försvann med den elektriska trappan en våning upp. Sen såg jag inte henne mer. Inte hört att hon ens kommit fram. Schysst. Hon har dessutom andra prioriteringar än mig. Jag bölar inte. Behöver inte Babette.
Fikade helt ensam idag. Det gick jätte bra. Jag dog inte. Ingen tittade på heller som en i utan-vänner-kommittén.
Inte alls synd om mig. Inte ett dugg. Mer synd om Babette för hon missar sjuhelvetes roliga fikor med världens bästa humorist.
Dagen igår, äeh så galen den var. Tänker inte roa er med den storyn alls. Ni får klara er själv. Så ni vet.
BTW, min blogg är sjukt ful.

K&G löftet fortsättning dag 1

Hell yeah! Jag är på gång. Har inte vart sötsugen en enda gång idag? klart anar jag en del ugglor i mossen att jag säkert får igen det dubbelt kanske i morgon (vad e dubbelt av ingenting?) Klart jag ska få lida för detta eller?
Jag har ändå idag utsatts för såna frestelser så det liknar inget. Fikat på två vänner (två olika tillfällen) och INTE frestats av kakor eller bullar. I am such a good girl! Lite smått stolt! Weehoo!
Så dag ett kan summeras busenkel! Gooo meee!
Däremot har jag tackat jag till nåt så sjukt galet att jag bör undersökas!

Godis & Kaklöftet - bara precis i början på dag 1

Tjohoo! Vaknar på morgonen. Kan inte röra mina armar. Min träningsintruktör vart nog arg och tog ut det på mig igår. Mina stackars otränade armar fick sig en omgång. Well, det är inte det värsta. Det värsta är att dagen precis börjat och jag tänker på alla kakor jag inte får äta. All god glass jag går miste om och härligt bubblande cocacola.
Shit, hur ska det gå med mig?
Alright, de som känner mig vet att jag totalt saknar karaktär. Men de som känner mig vet oxå att jag alldrig slutar att förvåna. Jag ska slå min hjärna, jag ska vara starkare än mitt sug. Jag ska ha ihjäl sockerråttan.
Jag ska bygga upp världens mentala styrka.
Så taggad e jag!

Godis & Kaklöftet

Hur många gånger har man inte sagt till sig själv att nu får det vara slut på moffandet?? FÖR många gånger. Nu har jag åter igen gett  mig in på en ny utmaning. På krutgubbens hemsida. Svart på vitt ser man hur många dagar jag klarar/klarat. En stackare höll ut 5 dagar. Kommer jag klara det?
Mitt första delmål är att hålla ut till den 16 oktober. Sen julen.
Men nu, tar jag en dag i taget. Det börjar i morgon.
Nu sörplar jag i mig cocacola för allt vad livet är värt!

Het som gröt

Nu ska jag värma upp mig inför ett hett möte med nattens varelser. En rykande het bastu och sen iväg till biografen för mys med kompis.

Lars Ohly förför mig...

och min man lämnar mig om jag röstar på vänsterpartiet!
Körde till jobb i veckan och hör en skön röst i radion som pratar om världens bästa välfärd, lyssnar inte så mycket på innebörden av orden utan rösten. Wow sexy papa!!! Sen spyr jag för det är ju Lars Ohly som pratar. Vilken mysfarbror.
Berättar för min make att Lars Ohly förfört mig och jag måste nu rösta på vänsterpartiet.
Min hubbie sa då att då skiljer han sig från mig.
Ska jag rösta för världens bästa välfärd eller behålla min man och köra på privatiseringen?
Fan, nu blev det politik i mitt äktenskap. Porrigt värre!

Ett liv

Tänk att man så smått efter en personlig kris kan hitta skepnaden av ett liv igen. Ett liv. Känns underbart att säga det högt; Ett liv.
Just idag känns det mycket på topp. Resan till USA har gjort fantastiskt mycket. Otroligt fint har det vart att få komma bort.
Nu känner jag att jag är på väg upp.
Jag lider tydligen av allvarlig järnbrist så jag äter järntabletter. Det tar ett tag att bygga upp depåerna men i september ska jag på nya provtagningar. När mina järndepåer på normal nivå kan hela mitt liv förändras. Bara till det bättre förståss och jag får svaret till många beymmer.
Nu blickar jag bara framåt!

New York, New york

Start spreading the news...
Yes då är man i full gång med packningen. Svårt och mycket. Roligt.
Drömmer en massa knasiga drömmar om att jag åker fast i border control i USA och inte får komma in i landet av olika märkliga anledningar så nu är jag helt paranoid.
Mest rädd är jag för mina mediciner. Jag har intyg på dem men ibland när man hämtar ut på apoteket får man den billigare varianten som har ett helt annat namn. Förhoppningsvis fattar de när jag förklarar, om jag behöver förklara.
Orosmoment 2, flygningen. Jag brukar drabbas av svår panik på flyget. Mår dåligt redan innan. Har fått preparat utskrivet men jag vill så gärna klara det utan.
Orosmoment 3, jag och min make. Det blir intensivt nu i 3 veckor. Nu sätts vi på riktig pröving i vårt äktenskap som redan är lite halt och lytt. Vi håller tummarna för att det ska gå bra.
Men fy, det bästa av allt, min dröm om New York blir sann!! Jag har längtat sen jag kan minnas att få resa dit. Nu äntligen!
Raporterar givetvis från resan.

Fjärilar i magen

Det har flyttat in stora fjärilar i magen. I övermorgon drar vi till staterna. Massor som ska göra i helgen med andra ord. HUA. Tvätta, packa och städa. För att inte tala om organisera. Vad ska man ha med sig?
Vi har bestämt att vi ska ha med oss så lite som möjligt i klädväg. Kläder kan man alltid shoppa.
Humöret är uppåt för mig och det känns bra.
Hemma är det frid. Kanske är det just en stor kris som krävs ibland för att man ska inse att man är på väg att förlora något värdefullt?
I alla fall...nu ska jag dyka ner i tvätten och få det gjort.
VI ses senare!

I dag behöver man verkligen ett paraply

Bönderna jublar när regnet faller fram till midsommar så för att glädjas åt regnet ställer jag mig på böndernas sida idag.
I morgon får det vara slut på regnet, skolavslutningar och grillningar äger rum. Sen kan det få regna heeela helgen så jag inte känner skam för att vara inne och packa och åter packa. Denna donnan med familj drar till the Big Apple. Oh yes indeedy, New York, here we come! Sen sol o bad i Florida. Tro mig, efter allt elände som hänt sedan i höstas behöver vi detta. I alla fall jag.

Men nu ska jag njuta av regnet. Forex kallar, jag ska ha dollar! Hoppas jag hittar ett fungerande paraply här hemma.

See ya later!

RSS 2.0