Under mitt paraply

Fy på fredag bäär det iväg till Sthlm. Nu ska det springas i lera och kärr. Tio helvetes kilometer. Varför går jag med på sådant här?

Tjurruset då alltså. Crazy crazy.

Jag e skit skraj!

Varför anmäler jag mig till såna här lopp. Har aldrig i hela mitt liv kutat en mil så lördag den 16 oktober blir min minstople. Helt madderfacking crazy.

men när jag kommer hit på banan, är det tänkt att jag ska stanna då? Confused!

Vill ni veta mer om galenskaperna kan ni läsa om det här. Annars skit i det. Finns ett härligt bildspel från förra året. Chips o dippa till och din kväll är fulländad. It's a promise you know.

Man får se loppet som en helkroppsinpackning i lera, i rörelse och i svett och annan dynga.

Synd bara att jag inte kan springa med kamera.

Så imorgon kanske det är på sin plats att ta en liten löprunda på en kilometer eller tre.

Uppladning börjar.

Blir det nån konsert idag tro? IKKE!

Så idag sörjer jag. Inga biljetter finns att få. Jag dör inombords.

Robyn är den största artist för mig. Fy fan för det. Men man trampar inte på mig på det här viset. Så nu ska jag trampa tillbaks. Man ska lära sig att inte mucka med Nellan!

Den utlovade indianssommaren lyser med sin frånvaro. I och med regn så orkar jag inte ta mig till Espresso House för frulle. Ligger hellre här, under täcket och lyssnar på filmfarbrorn. Jag är hemligt förälskad i honom. Jo jag vet han är en dryge Arne men vad fan.

Är du känslig för svordomar så ska du genast upphöra att läsa min blogg. Jag svär och jag skäms över det.

Idag ska jag äta lunch med finaste Lotta. Hon har sjukt god smak. Hon tycker ju att jag är en solstråle.

Ikea hägrar dessutom. Måste trycla i mig en burk lugnande innan ba.

Vänner och ovänner...have it nice!

Suttit i rättsalen hela dagen. Inte för att jag på någe vis är kriminell utan för att jag utför en samhällsplikt. Nämndeman. Man ser och man får höra de mest löjliga ursäkterna till grova brott.

Köpte för länge länge sedan biljetter till Robyns konsert på fredag i Köpenhamn. Ett oseriöst företag. De svarar inte på mail och det går inte att nå dem per telefon. Jo jag tackar. Jag är så blåst på dem. Handla aldrig aldrig från EUROTEAM.NET. De suger balle. Fett mycket balle. Robyn är för mig som Madonna för andra. Besvikelsen är så enorm så det liknar ingenting. Så blåst jag är på dessa. Så lack jag är. Så synd det är om mig sen då.

Trösten är att jag läser en sjukt rolig bok. Man får glädja sig åt det lilla här i livet. Denna stora kalla värld där vi blåser skallen av varandra utan betänkligheter.

Tack för mej.

HEJ.

(sorry Anders Timell, var tvungen att sno din fras)

För inte valde hon väl att leva ihop med sina käresta över mig? Det måste, det bara måste ha vart min sugigt torra humor som fick henne att dra.

Jag följde henne till Kastrup, vi fikade innan precis som vi alltid gjort. Sen sa hon, jag måste gå nu. Oki sa jag.

Ha det bra. Vi hörs.

Hon försvann med den elektriska trappan en våning upp. Sen såg jag inte henne mer. Inte hört att hon ens kommit fram. Schysst. Hon har dessutom andra prioriteringar än mig. Jag bölar inte. Behöver inte Babette.

Fikade helt ensam idag. Det gick jätte bra. Jag dog inte. Ingen tittade på heller som en i utan-vänner-kommittén.

Inte alls synd om mig. Inte ett dugg. Mer synd om Babette för hon missar sjuhelvetes roliga fikor med världens bästa humorist.

Dagen igår, äeh så galen den var. Tänker inte roa er med den storyn alls. Ni får klara er själv. Så ni vet.

BTW, min blogg är sjukt ful.