I med och motgång

I do! Do I?
Inför gud och församling lovar man varandra trohet och en massa fint tjafs man knappt minns. Vilket genast får mig att tänka att kanske borde man ta sig en funderare INNAN man gifter sig eller innan man svarar JA att man faktiskt kan lova alla dessa ting. När man sedan svarat JA bör man ju påminna sig om vad man lovat.

Livet är inte alltid en dans på rosor och då får man ta varann i hand och säga: vi tar oss igenom det här. Du och jag emot världen. Man behöver bli påmind lite då och då. Jag vet och har och får lära mig den långa hårda vägen. Förhoppningsvis är lärdomen inte allt för sen. Jag hoppas också att min man har funnit tanken om att behöva bli påmind.
Nu vet vi var vi står.

Jag är tacksam att jag öppnade käften och började prata om mina svagheter och att jag vet vad jag gjort fel och jag vill lägga ner prestigen.

Nu ska vi köra så det ryker. Hoppas jag. Just nu, idag känns det ok. Vi är vänliga mot varann och vi försöker.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0